gorgeous just like you

Jag har alltid haft en förmåga att avreagera mej i text, att skriva har varit som terapi för mej.
att höra tangenterna hetsigt stressa fram arga eller ledsna ord, eller höra pennan skrapa fram bokstäver sida upp och sida ner i blocket har gett mej ett inre lugn.
när jag var liten och arg på mamma brukade jag skriva lååååånga (säkert ett helt A4!) berättelser om hur jag rymde hem ifrån, och varje gång jag fått mitt hjärta krossat ger jag mitt tangentbord eller skrivblock några rejäla omgångar!
så får det bli även denna gången.. trots att mitt hjärta inte är krossat det har bara fått sig en medelmåtta smäll.

för några dagar sedan fick jag höra bland dom värsta orden som finns när man är i ett förhållande.. 
"det här funkar inte längre"
det jobbigaste med att höra dom orden var att det var första gången det inte var jag som uttalade dom.
aldrig förut har jag blivit den "dumpade" och om det svider? ja.
om jag förtjänar det? mjo.
om tiden läker alla sår? jag hoppas verkligen det...


If I just lay here
Would you lie with me and just forget the world?

I don't quite know
How to say
How I feel

Those three words
Are said too much
They're not enough

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback