alltid aldrig

det här är en sån där meningslös text.
du vet en av dom där som man skriver mitt i natten när man inte vet vad man ska ta sig till.
när man önskar att man kunde ringa dej och säga allt det här.
det har ju alltid varit lite av våran grej att skriva långa saker till varandra.

jag kommer ihåg första gången jag såg dej.
jag tyckte att du och din vän såg så himla avslappnade och fräcka ut medans jag och mina nerver höll på att dö.
jag kommer ihåg att jag sa till min vän efter några veckor att jag ville ha dej, hon bara skrattade.
det gjorde jag också du var ju så mycket högre än mej i level så att säga på ditt språk...

jag kommer ihåg när du drack upp mitt te i musikhuset.. åh jag ville döda dej men jag kunde ju inte bli sur på dej på riktigt.
vem kan bli sur när killen som ger en fjärillar i magen försöker skoja med en?
jag kommer ihåg hur sur din vän blev när du " tog mej från honom" jag blev bara glad.
och jag kommer ihåg hur sur min vän blev för att du " tog mej ifrån honom"
min vän frågade mej även vad det var du hade som inte han hade.. jag svarade aldrig på det.
borde jag gjort det?

jag kommer ihåg alla gånger jag gick upp och ner för den där jäkla trappan i alaska bara för att kanske få en skymt av dej.
kanske oroade jag mej över att du skulle komma ut från ditt rum hand i hand med någon annan.
jag kommer ihåg den dära halloween festen när jag och min vän blev så fulla (inte för att du var i så mycket bättre tillstånd)
fy va jag skämdes dagen efter.. jag tänkte " nu är det kört, nu kommer han aldrig mer kolla på mej!"
på nått konstigt sätt så blev det motsatt effekt..

jag kommer ihåg när jag fick ditt nummer men vågade knappt smsa för jag var rädd för att du inte skulle svara.
jag kommer ihåg alla gånger du pussade mej godnatt i trappan innan vi skulle sova.
jag kommer ihåg när vi bestämde att vi skulle flytta ihop för att " spara pengar" egentligen kunde jag inte vara utan dej.

jag kommer ihåg första gången du pussade mej på den dära brandtrappan.
jag kommer ihåg första gången du kramade mej i musikhuset.
jag kommer ihåg första gången du höll mej i handen.
jag kommer ihåg första gången vi hade sex.
jag kommer ihåg första gången du sa att du älskade mej.
jag kommer ihåg första gången jag ska att jag älskade dej.
jag kommer ihåg första gången du sov hos mej

jag kommer ihåg alla handskriva brev, sms och mail.
jag kommer ihåg när vi slutade skolan.
jag kommer ihåg när du fick ditt jobb.
jag kommer ihåg alla våra mysmiddagar på pizza hut.
jag kommer ihåg alla gånger du sparkat i tån.
jag kommer ihåg när vi fick våran lägenhet.

jag kommer ihåg så mycket saker jag inte ens vet om jag vill komma ihåg nu.
allt gör så fruktansvärt ont.

hur gör man för att glömma?
i mitt hjärta gör det ont att höra någon annan än dej säga att jag är fin.
det tar emot att ha sex med nån annan än dej.
det känns fel att pussa någon annan och jaga dom dära känslorna som inte finns utan dej.
varje gång min telefon ringer hoppas jag att det är du.
när jag kommer hem från jobbet hoppas jag alltid att du ska stå utanför min dörr.
jag önskar att du kunde hjälpt mej rädda det vi hade i tid.

du var trots allt personen som jag hoppades på skulle fria till mej.
bli pappan till våra barn och husse till hundarna.
personen som skulle älska mej ovilkorligt tills vi blev 100 år.

jag kunde se dej sitta i våran båt med våra barnbarn vid 70 års ålder och spela gitarr.
jag kunde se oss gnabba om vad vi skulle se på teven.
vems tur det var att diska.
gå ut med hundarna.
städa huset och tanka bilen.

allt det där, fanns det bara en person för.
och den smärtan som bränner när man inser att den personen inte finns längre.
den där dagen när man vaknar upp och känner ångern och ångesten trycka som mest.
du ska veta att jag gråtit mej igenom dom här veckorna utan dej.
du säger att jag framstår som lycklig, vissa stunder är att bra vissa är okej men ingenting är helt just nu utan dej.
det går inte en dag utan att jag bryter ihop.
led zeppelin på radion.
ostämda gitarrer.
wow på teven.
nån frågar om dej.
jag ser nått med dej på facebook.
nån bild i telefonen.
ibland räcker det med att jag tittar på sixten.
det är värst när jag ska sova, min säng har aldrig varit så stor och så tom utan dom där 52;orna som sticker ut.
och det där lurviga huvudet som hatar att ha håret bakom öronen och klagar på sin morgonandedräckt.

allt jag skrivit nu har fått dej att framstå som fantastisk och allt jag någonsin önskat mej.
men jag kommer också ihåg den där gången du hade skickat dom där mailen till den där tjejen och förnekade allt.
jag tror fortfarande inte på dej, jag tror att du låg med henne och att du efteråt viskade fina saker i hennes öra.
jag kommer ihåg när du slängde ut mej mitt i natten från din pappa för att jag grät och du ville sova.
jag kommer ihåg alla gånger du tvingat mej att åka hem från din mamma bara för att du skulle vara ensam med dina kompisar.
jag kommer ihåg alla gånger du inte orkat/velat träffa mej utan förklaring.
jag kommer ihåg när du inte ens ville träffa mej efter arvikafestivalen.
jag kommer ihåg när du vägrade skaffa en mobiltelefon för att det var " skönt att vara ensam"
jag kommer ihåg alla dom där jävla kvällarna jag suttit ensam på grund utav ditt spelande...
åh ditt spelade, jag har aldrig någonsin önskat någonting så mycket som att wow skulle dö.

inte i min vildaste fantasti kunde jag förställa mej ett spel ta över någons liv så mycket.
jag vet att det inte hjälper att vara bitter nu jag skulle varit bitter för ett år sedan.
jag skulle skällt på dej varje dag.
jag skulle gråtit mej igenom varenda dag.
bönat och bett om att få spendera tid med dej.
fast, det var ju precis vad jag gjorde också...
och inte ens det hjälpte.
du började blunda för att jag behövde dej också antagligen för att jag alltid var där ändå.
vi bodde ju ihop, då behöve man ju inte umgås.. eller?
så fort du fick ledig tid över så gick den till dina vänner.
du drog iväg med dom och jag sa alltid " ha så kul" inte en enda gång frågade du om jag ville följa med..

att dessutom behöva försörja någon under så lång tid är frukansvärt!
känna sig som en mamma som skickade iväg dej med fickpengar så fort du skulle ut.
behöva köpa kläder åt dej och betala all mat, all hyra, el, nöjen, ditt gymkort, din mobil.
aldrig någonsin bad jag om pengar tillbaka.
allt jag bad om var att bli sedd.
trots att jag redan gav dej så mycket tyckte jag att det var viktigt med " små presenter"
sånt där som håller kärleken vid liv, sånt som du aldrig gjorde.
bara en sån liten sak som att när du bad om ett glas vatten och en frukt när du satt vid datorn så fixade jag världens gormet middag.

efter att ha tänkt påtok för länge om hur trött jag blev av allt så kom droppen när vi bråkade, och jag sa att jag skulle flytta om det inte blev bättre.
och du bad mej att dra åt helvetet och hoppades att jag skulle hitta en ny lägenhet jävligt snabbt.
istället för att reagera och fråga varför jag ville flytta så bad du mej om att flytta.
sagt och gjort dagen efter satt jag och ringde hyresvärdar på jobbet.
ringde mamma och pappa och bad dom komma med flyttkartonger.
inte ens då fattade du, det skönk liksom inte in i ditt huvud av nån jävla anledning..
jag gav dej till och med några veckor på dej att försöka fixa allt.
och du gjorde inte ens ett försök till att vilja det.
och där dog mitt hjärta lite mer..
plötsligt var det så mycket på riktigt att du verkligen inte ville ha kvar mej i ditt liv.
antagligen var du bara för feg för att ta steget och säga nått så du fick mej göra det.

dagen när jag hade tittat på lägenheten och sa att jag skulle tacka ja till den kom tydligen som en chock för dej.
för då, då fick jag en reaktion för första gången på väääldigt länge.
dagen när alla lådor var färdigpackade kom och du var samma som alltid.
dagen när jag flyttade var du ett riktigt svin mot mej.
du smällde till och med dörren framför ansiktet för mej, var det för att din vän var där?

efter att jag hade flyttat du ringde du och skickade sms och var ofta arg och undrade över mitt " nya liv"
du sa att du ville veta om jag träffade någon ny och jag ville inte berätta, dels för att inte såra dej dels för att det hade du inte med att göra.
jag trodde aldrig att vi skulle sluta såhär.
som bittra människor på varsitt håll som tror saker om varandra.

det är dumt av mej att bara sitta och anklaga dej för att det brast mellan oss.
jag vet att mycket var mitt fel också...
jag vet att jag inte alltid fanns där som stöd för dej i stunder som var jobbiga för dej.
jag vet att jag var egoistisk och bara såg mina egna problem som dom värsta i världen.
jag vet att jag skadade dej alla gånger jag skadade mej själv.
jag vet att jag inte ställde upp på sex tillräckligt ofta och att det var jobbigt för dej att jag fick ont.
jag vet att mina hjärnspöken gjorde dej orolig och fick dej att känna dej otillräcklig.
jag vet att jag framstod som dessperat och besatt i dej, att jag var efterhängsen och jobbig.
att jag hörde av mej för ofta och aldrig någonsin lämnade dej ifred.
att jag var svartsjuk och fick dej att skämmas över mej.
jag vet att alla mina dåliga dagar gick ut över dej på fel sätt.
att jag var lat och aldrig hjälpte till hemma.
jag vet att jag inte talade om för dej tillräckligt ofta hur mycket jag älskade dej.
jag vet att jag inte visade hur viktig du var för mej när du behövde det.
jag vet att jag hade problem med att lita på dej och att jag aldrig kunna förlåta.

jag ber om ursäkt för alla gånger du har behövt skämmas över mej och må dåligt pågrund av mej.
jag ber om ursäkt för alla gånger jag har gjort illa dej.
förlåt för all smärta och alla tårar jag orsakat dej genom åren.

tack för att du lärde mej att alla män inte är ute efter att göra mej illa.
tack för att du hade tålamodet med att låta mej älska dej.
tack för att du gav mej tiden att läka mina sår ihop med dej.
tack för att du fick mej att tycka om mej själv lite mer än innan.


du har alltid varit så duktig med ord, tyvärr är det inte min starka sida.. det här var ett försök.
jag saknar dej.
jag älskar dej.


jag citerar lite låtar;
" if you like it the you should put a ring on it"
" banana panncake"
" samson"

och här har du lite länkar jag tror att du kanske uppskattar.
http://puzzlefarter.com/

www.spela.se

http://www.hmpge.com/aurora/popupPhoto.cfm?id=4445&pha_id=180

http://www.martinguitar.com/model/item/204-d-28.html

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback