jag beundrar mina bästa vänner nått oerhört.

en av dom lider av en svår psykisk sjukdom och kämpar sig igenom det med bravur, hon är omtyckt och älskar av alla omkring sig.

hon talar rakt och ärligt om sin diagnos uan att skämmas eller backa.

hon tar sig igenom sina hjärnspöken och motgångar i livet samtidigt som hon har en fantastisk relation med sin sambo och vänner.

en annan förlorade både sin pappa och bror nästan samtidigt för inte så länge sen och tog sig igenom det utan att låta det påverka jobb eller någonting, samtidigt som han tillsammans med sina syskon arrangrade begravningen och ordnade upp allt kring sin pappas död så han fortsatte sköta sin relation med sin dåvarande flickvän och med sina vänner.

min tredje bästa vän är den ärligaste, genom finaste, vackraste mest fantastiska människan jag känner.

hon är den enda jag vet som jag aldrig hört någon säga någonting negativt om någonsin, omtyckt av alla som träffar henne, fruktansvärt ekonomisk, driven och lugn.

 

jag beundrar min mammas stryka.