Så svårt, inte logiskt alls faktiskt...

Älskade farmor.. Känns dina skakiga ben stadiga som förr igen, kan dina gröna ögon se oss igen?
Jag saknar dej, fy va jag saknar dej...
Det fanns så mycket kvar för dej att uppleva här hos oss, så mycket jag vill berätta.

Om du fanns bland oss så skulle jag hålla din hand hård och berätta för dej att jag och marcus ska förlova oss, du hade blivit lyckligast av alla!
Och om den dagen kom då jag blev gravid skulle du skina upp som en sol av glädje.

Älskade farmor jag hoppas att du kommer ihåg dina nära från molnen, jag hoppas du kan se oss bakom dib n stjärna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback