har så mycket saker jag vill få ur min hjärna men det är kaos.

 

jag är arg på dej för att du tror att du vet bäst.

jag är arg för att du tror att du vet vem jag är innan du känner mej.

du gör mej arg för att du vill försöka hjälpa mej när jag inte vill ha din hjälp.

det gör mej irriterad att du tror att du kan klara det bara för att du hjälpt andra förut.

 

jag är inte som alla andra du någonsin hjälpt.

det är så mycket jag inte säger till dej, som jag inte säger till någon.

och där av så vet jag att jag inte kan få hjälp just nu,

för att jag inte är ärlig mot mej själv.

 

jag förstår inte allas fixering vid att försöka laga mej.

jag förstår inte varför alla alltid ska tro att dom kan fixa mej.

 

lämna mej i fred.

jag är inte en sån som krälar tillbaka till folk så sluta hoppas.

sluta förvänta dej saker som är ouppnåeliga.