my friends from New York i say hello, my friends from LA they dont know.

 So she ran away in her sleep. And dreamed of para-para-paradise..
 

jag önskar att jag kunde ta ett djupt andetag så blev allt lugnt, det funkar inte så.
jag försöker att andas lugnt och sitta rakt, inte hetsa upp mej i onödan och allt det dära.
det brukar sällan fungera.
jag förstår inte varför jag har såna problem med att be om hjälp.
det är inte fel att skicka ett sms "snälla kom hit jag klarar inte av att vara ensam ikväll, jag är rädd."
ändå, när jag skrivit smset och ska skicka iväg det så tar det emot.
helt plötsligt känns skicka-knappen så långt borta.. 
jag vill inte visa mej svag (svagare) för mina vänner.
dom har redan hjälpt mej så mycket under så många år.
kan jag kräva dom på mer?
orkar dom stå ut med mej då?
hur länge kan man vara bördan i ett förhållande utan att det tar slut..
 
alltid samma visa.
vaknar sent och känner redan då att dagen är förstörd.
ut med sixten, sitter vid teven, datorn och mobilen.
gör diverse nödvändiga grejer som att städa och sånt dära.
kommer på vid kvällen att jag kanske borde äta.
samlar kraft i en till två timmar bara för att orka göra nudlar.
går ut med sixten, sätter mej i soffan igen och multitaskar teknikverktygen.
sitter på olika onödiga sidor och gör inget vettigt alls.
klockan närmar sig sent och jag börjar känna mej orolig över att sova ensam.
försöker hitta någon att sova med, försöker hitta någon att vara med.
det är inte ofta man kan få hit någon mitt i natten och kan man det så, jaa.. 
då är det inte alltid sova-över-människor, tillfällig tillfredställelse innan helvetet börjar.
ångestduscha i timmar, klockan är snart morgon och jag har inte ens försökt sova än.
varvar ångestattacker med sms hit och dit till folk som inte förstår någonting...
folk skäller på mej för att jag "svarar segt" försök skriv sms själv när du skakar som en idiot, idiot!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback