kollapsar under månen

Det är en speciell känsla att sitta ensam på en fullsatt buss i mörkret när det regnar utanför och man jagar droppar på rutan med blicken.
jag ser ljuslykorna från bilar seglar förbi tillsammans med gatljusen, jag hör inga ljud runt mej jag hör bara min musik.
tankarna snurrar i mitt huvud om hur jag återigen kunde vara så blind.
självklart hade du flickvän, du var to-good-to-be-true!
frågan är hur du kunde med att ligga brevid mej i min säng, kolla mej i ögonen och säga att jag var finast i världen.
jag kan inte släppa att alla nätter du satte dina läppar mot mina så hade du en person som trodde du var någon annanstans.
jag har gett dej några dagar till att berätta, och gör du inte det så gör jag det, och det vet du.
jag accepterar inte att bli förd bakom ljuset av någon som framställde sig själv som den "mest ärliga personen i världen" fyfan vilket jävla skämt.
tack för att du har lurat mej i tre månader och din sambo OCH din dotter som du glömde nämna för mej.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback