did you feel like a man when you push'd me around?

jag vet att det är svårt för dej att förstå och det är ännu svårare för mej att förklara.
när jag får flashbacks så bara allting slår mej, det är som om någon kastar en hink med iskallt vatten över mej.
jag känner allt som det var då för några sekunder.
det luktar likadant, allt gör lika ont, allt ser likadant ut, och det låter precis som då.
och det lilla kan förstöra en hel dag för mej.. 
 
att hamna exakt i den situatationen igen bryter ner mej till botten.
att komma ihåg varenda detalj av det jag jobbar så hårt i så många år på att förtränga och gå vidare ifrån.
och för några minuter så känner jag mej lika nedbruten då, lika lite värd och lika äcklig som då.
 
det är inte så lätt att stänga av när allt du hör är någon som skriker på dej.
det är inte så jävla lätt att tänka på nått annat när allt du kan tänka på är hur rädd du var.
det är inte så enkelt att försöka sova när allt du ser när du blundar är någon som spöar skiten ur dej.
 
jag önskar för allt i hela värlen att jag kunde sluta älta allt.
men när såna här saker dyker upp så känns det som att allt hände igår och inte för flera år sedan.
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback