Han.

När det har gått så långt för mej att varenda år, månad och vecka är ett enda mörker av olycka.
När varje timme och minut känns svår att ta sig egenom.
Att varenda dag blev en kamp mot att stanna vid liv.
När allt hade tagit ifrån mej och jag inte längre såg någon mening med att finnas kvar.
då kom han.
Då kom mitt ljus i livet och tog mej under sina vingar.
Han plockade upp mej bit för bit och satte allt på plats igen.
Han gav mej en mening att vilja leva igen och en anledning att orka.

Jag tror att allt som hänt innan var av mening.
Att alla ändlösa nätter, all önskan om att inte vilja finnas mer och alla människor som gjort mej illa, att det var gjort endast för att skada.
För att han sedan skulle kunna komma och läka.
för att han skulle kunna få komma in i mitt liv så var jag tvungen att vara nere så att han skulle få mej upp igen.

Kanske behövde han någon att hjälpa.
Kanske ville han ha någon med det lite mer än vanliga.
Det kanske var hans mening att kunna rädda någon som behövde det som mest.

Rädslan i början av att han inte skulle känna samma som mej, att han inte skulle se en framtid med mej.
Att jag var nått tillfälligt, snabbt och bra för en stund men ingenting att ha ett liv med övergick snabbt i motsatsen.
Rädslan utbyttes mot lugn och tillit.
Jag har fortfarande svårt att acceptera att jag förtjänar det här, att han är min. 
Ibland är det svårt att se att han har valt mej och att han menar det.

Det är en väldigt speciell känsla att älska någon så mycket så du tror att hjärtat ska brista vilken sekund som helst.
Det är helt fantastiska att kunna bli älskad lika mycket som man älskar.
Ibland för jag skuldkänslor över att känna den enorma lyckan som jag gör med honom, jag tycker synd om andra människor som inte fått uppleva samma känsla. 
Hur han stöttar mej i alla svårigheter jag upplever och reder ut mina stormar istället för att storma tillbaka. 
För det är jag honom evigt tacksam.
För första gången delar jag mitt liv med någon som jag kan se framåt med och samtidigt våga kolla bakåt tillsammans med, det är stort för mej. 

Min Tobias, den vackraste människan i hela världen.
Den mest sympatiska genom goda människan som vill alla som förtjänar det väl.
Som kämpar lika mycket som jag men ändå håller vårat liv stabilt tillsammans med mej.
Min fina fantastiska pojkvän som väljer att flytta 50 mil för oss, för att få somna med mej varje natt och göra mej trygg.
Min, som jag älskar så mycket så orden inte räcker till som jag skulle göra allt i hela världen för att göra lycklig. 






Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback