We can all learn how to love again.

Om någon hade sagt till mej för ett år sedan "lugn, om ett år har du en pojkvän som är så bra att han inte ens går att jämföra med någon tidigare"
Hade jag nog bett denne dra åt helvete.

Om jag hade vetat för 6 månader sedan att mitt liv helt plötsligt skulle kännas meningsfullt igen hade jag antagligen ändrat på allt.

Tänk om jag visste för en månad sedan att den där killen som bara var en bekant snart skulle komma att bli han med stort H som lyckades komma innanför dom där murarna.

I den lägligaste tiden någonsin i mitt liv kommer den finaste personen någonsin.
När jag behövde någonting som mest hittade han mej.

Han säger saker som att jag är finast i världen, att jag är hans allt.
Att så länge jag är lycklig mår han bra.
Han tittar på mej och ler utan anledning, han pussar och håller om mej så fort han får chansen.
Han upprepar att han är min och att jag är hans.
Han ber mej att aldrig försvinna, han somnar med mej i sina armar.
Han säger allt jag någonsin behövt höra.


Jag är antagligen den lyckligaste flickvännen på jorden med den finaste pojkvännen någonsin!


hope, hold on pain ends.

lyckorusbehövdkompletthelomtycktfinnödvändiglycklignöjdvacker.. 
för någon.
för honom.  
 

Om du vill ha en idiot, lägg din hand i min.

Varför är det möjligt att ens sakna en person som man inte ens visste fanns för en vecka sen?
Spenderat för många nätter med att fundera på hur jag känner.
Egentligen så vet jag nog redan hur jag känner, det jag borde fundera på är om det är tid att ta det vidare.

Försöker att ta konceptet en dag i taget, det funkar inte.
För jag vill veta idag om jag får bli trygg brevid dej imorgon precis som igår.

Alla fina ord mitt i natten, spelar du ett spel så som jag gjort så många gånger förutom nu.
Ljuger ditt kroppsspråk för mej för att få mej?
Om inte du är äkta, varför börjar då ditt hjärta slå fortare varje gång jag tar din hand?

Den här gången har jag känslorna på utsidan.


I'm lonely but never alone.

Det där med att alltid vara ensam, men att alltid ha hjärnspöken.
Alltid någon inuti mej som säger olika saker vid olämpliga tillfällen.
Spöken som surrar i huvudet och får mej att känna mej ständigt övervakad och nertryckt.
Ångesten gör sig oftast påmind mitt i natten, bland folk, vid känslomässiga tillfällen, i sociala sammanhang, sent på kvällen, när jag är ensam eller när jag är som svagast.

Jag har inte ens träffat honom än.. Ändå så vet jag att jag vill ha honom? 
Just nu är den känslomässiga förvirringen total, min röst inom mej säger att jag kommer förstöra det här, att jag inte förtjänar honom och att jag borde backa...


Collecting butterflies in a jar.

När man var liten fångade man fjärilar med håv och stoppade i en glasburk för att titta på.

När jag blev stor så började jag fånga hjärtan, varje hjärta i den där burken var ett litet "okej, du duger"
Jag trodde på något sätt att jag skulle må bättre av bekräftelsen, jag vet faktiskt inte vad jag trodde kanske trodde jag att jag skulle vakna upp en dag och bara helt plötsligt älska mej själv?

Det blev inte riktigt så, snarare motsatsen.
För varje person jag sårade och för varje person som sårade mej så växte bara ångesten.
Helt plötsligt insåg jag att det inte var värt det.
Jag tjänade ingenting på det.

Precis som med fjärilarna när man var liten.
Det var aldrig värt det, man tjänade ingenting på det.
Så det var lika bra att släppa ut dom igen.


i miss you

I thought that things like this get better with time
But I still need you, why is that?
You're the only image in my mind
So I still see you... around

I miss you, like everyday
Wanna be with you, but you're away
Said I miss you, missing you insane
But if I got with you, could it feel the same?

Words don't ever seem to come out right
But I still mean them, why is that?
It hurts my pride to tell you how I feel
But I still need to, why is that?

I miss you, like everyday
Wanna be with you, but you're away
I said I miss you, missing you insane
But if I got with you, could it feel the same?

It don't matter who you are
It's so simple, a feeling
But it's everything 
No matter who you love
It is so simple, a feeling
But it's everything

I miss you, like everyday
Wanna be with you, but you're away
I said I miss you, missing you insane
But if I got with you, could it feel the same?

It don't matter who you are
It's so simple, a feeling
But it's everything 
No matter who you love
It is so simple, a feeling
But it's everything


Saying goodbye is the most painful way of solving a problem.

som rubriken lyder.
dom där studerna när du är för tom för att ens klara av att gråta.
att så få ord kunde förändra hela min värld.
plötsligt känns det som att allt jag gör är utan mening.
allt på grund utav honom.
 
har jag begått världens misstag?
har jag verkligen tänkt igenom det här?
 
fuckfuckfuckfuckfuck
 
 

sagor för barnen som är som du.

fick en av dom bästa frågorna jag fått i hela mitt liv för ett tag sen.
"Är du genuint intresserad av andra människor, eller är du intresserad av vad de kan tillföra ditt liv?"


if my dog doesn’t like you neither do i

är det okej att sakna någonting man aldrig haft?
får man lov att känna att man behöver någonting som man egentligen inte vill ha?
 
blir förvirrad över min natthjärna.
jag kan ligga och gråta för att den saknar fysisk närhet trots att jag vet att jag kan få det när jag vill.
problemet är väl att jag kommit till den punkten där jag vill ha den där någon brevid mej. 
gång på gång har jag fått den där känslan "det här måste vara rätt, det känns så bra"
tills jag känner efter ordentligt, jag är inte redo och det är inte rätt.
 
uttrycket kär i kärleken stämmer in fruktansvärt väl just nu.
jag har någon form av inre panik "jag vill inte dö ensam!"
jag är 21 år och har kanske levt en fjärdedel av mitt liv.
när ska jag komma down to earth igen? 
jag behöver en käftsmäll för att komma i rätt balans.
 

what doesn't kill you makes you stronger

har äntligen flyttade ihop med mina två mongovänner.. känns helt okej att äntligen bo i göteborg och att äntligen slippa vara ensam.
älsklings sixten kom idag så han ligger och snarkar på golvet som vanligt.
i onsdags var vi på andra lång och drack.
i fredags var vi ute och i lördags var vi ute god damn no good start!
borde kanske ha en vit månad eller någonting.. hoho!
baksmällan idag var ju inte allt för trevligt, det positiva med att bo i kollektiv är dock att man får mat serverad! 
kaos 2.0 levererade. 
 
 

we break up we make up.. we break up.

ibland räcker inte ens allt till.
är så besviken på mej själv just nu..

Whats,who and when is next?

Baam straight in the heart, läskigt.


When i grow up

Alla är inte födda in i samma värld, jag föddes in i en värld av en perfekt förortsidyll.
Bott på landet i stort hus, alltid varit omgiven av djur.
Det har alltid funnits mat i kylen och frysen.
Det har alltid varit varmt och alla lampor har alltid fungerat.
Mamma och pappa har alltid haft varsin ny fungerande bil alltid med bensin.
Jag har alltid haft ett eget rum fullt med kläder, leksaker och allt annat man kan tänkas behöva.
Vi har spenderat mycket tid utomlands på olika resor och upplevelser.
När jag och min bror var små så jobbade mina föräldrar i skift, så det var alltid någon hemma.
Jag har aldrig sett min mamma berusad och gångerna jag sett min pappa full kan jag räkna på fingrarna.
Jag har alltid fått det jag behövt och det har alltid funnits pengar hemma för mej och min bror att använda.
Jag har alltid haft en mobiltelefon att ringa och smsa ifrån.
Jag är uppväxt med ett bankomatkort som aldrig varit tomt tack vare min mamma och pappa.
Jag har alltid varit den i umgänget som haft pengar, jag har aldrig någonsin talat högt om det.
Jag är uppväxt med två hårt arbetande föräldrar, båda två är civilingenjörer på en stor framgångsrik industri.
Trots det så skämdes jag när jag var yngre, många utav mina vänner hade inte det ens i närheten av så bra.

Jag har vänner som vuxit upp i en lägenhet utan eget rum.
Dom har aldrig haft råd att gå i fotboll eller åka på ridläger.
Dom har aldrig haft en egen hund.
och i deras kyl har det endast funnits ett fåtal saker att äta.
Lamporna har inte alltid gått att tända och det har inte alltid varit tillräckligt varmt.
Deras föräldrar har inte haft en bil eller pengar till bensin.
Dom hade aldrig dom senaste leksakerna eller fick åka på semester utomlands.
Flera av dom har aldrig haft sina föräldrar hemma, dom har varit tvungna att jobba dygnet runt för att få livet att gå runt.
Många av mina vänners föräldrar har inte jobbat allt pga arbetslöshet eller sjukskrivning.
Det finns många som ser sina föräldrar alkoholiserade varje dag, det har vart standard att vara 10 år gammal och torka gammalt vin från golvet och slänga pappas ölburkar.
För flera så har veckopeng eller få sitt barnbidrag inte ens varit på tal.
Att ha ett bakomatkort som iprincip fyllde på sig själv var en dröm.

Ändå hörde man aldrig dom vännerna gnälla?
Och än idag har jag kvar dom vännerna och på något sätt trots två uppväxter som är som svart och vitt så står vi här idag och lever nästan identiska liv.

När jag var yngre så kunde jag skämmas över när jag kom nyss 15 år fyllda på en fabriksny svindyr moped till skolan.
Jag kunde känna mej dum över min nya telefon som jag hade fått utan att betala en krona eller fylla år.
Jag kunde skämmas när någon frågade mej vart jag hade köpt min jacka och mina skor och vad dom kostade.
Ibland kunde det till och med hända att jag ljög, för att slippa få höra hur "bortskämd" man var.
För att slippa bli kallad för rikemansunge och uttittad i skolan.

Om det är någonting jag är tacksam för här i livet så är det mina föräldrar.
Jag är så otroligt lyckligt lottad och det är jag mycket väl medveten om.


i will do it for you

sitter i hans säng medans jag hör honom stå och sjunga i duschen.. söndags ångesten är som bortblåst.
jag är så glad över mina fina vänner, trots att gårkvällen kantrades av kaos, tårar och skrik.
stulna mobiltelefoner, spyor, ångest och idioter så slutade det ändå för jävla bra tack vare mina tjejor.
 
imorgon åker jag hem för att börja ha visningarna på min lägenhet.
jag lämnar min lägenhet förhoppningsvis första mars och förhoppningsvis (igen) så flyttar jag och min vän (vänner) in i våran lägenhet strax efter det.
åh va jag längtar!
våren och sommaren 2013 jag är beredd det här kommer bli fantastiskt.

inner beauty is a joke kill your hunger with a smoke

jag vill fly verkligheten nu, jag tänkte göra en lista på allt jag vill göra.
 
jag vill tillbaka till sos-animals i malaga.
jag vill röja runt i london.
jag vill ha en lägenhet.
jag vill flytta här ifrån nu.
jag vill åka på bråvalla festivalen.
jag vill vara på kulturkalaset i göteborg.
jag vill ligga brevid honom.
jag vill vara omgiven av mina fina vänner.
jag vill roadtripa runt i sverige och hälsa på alla.
jag vill till håkan hellströms spelning på slottskogsvallen.
jag vill spendera sommardagar i slottskogen.
jag vill dricka vin på uteserveringar i vårsolen.
jag vill vara full och dansa ner för avenyn mitt i natten.
jag vill åka till ett vackert land och vara lycklig.
jag vill att det ska bli helg så att jag kommer här ifrån igen.
jag vill ha sol så att jag orkar gå en långpromenad med sixten.
jag vill att mamma ska ringa tillbaka så att jag kan fråga om hon vill äta middag med mej.
 

what you see is not always what you get

"ofta du har blivit misshandlad, du som är så glad jämnt!"
 
om jag ändå fick en slant för varje gång någon sagt så eller liknande...
det gör så ont att bli ifrågasatt jag blir så vansinnigt sårad varje gång någon gånger rynkar på näsan och höjer på ögonbrynen för det jag berättar.
hade jag kunnat så hade jag suddat ut flera år av min turbulenta tonårs period,
 
men ja.. det som inte dödar dej gör dej starkare.
jag är så jävla rädd.

i want wine instead of whine..

det är konstigt hur snabbt man vänjer sig vid saker.
jag är van vid att han hör av sig varje dag, att jag har ett sms ifrån honom när jag vaknar.
att han frågar mej dagligen hur jag mår och hur min dag varit.
att han överöser mej med hur mycket han tycker om mej och att han saknar mej.
jag är van vid att hans röst är det sista jag hör innan jag somnar.
 
plötsligt är jag rädd och ensam igen och vågar inte säga det.
vill inte bli idiotförklarad och kallad för gnällig.
är rädd för att vara för krävande och att han ska tröttna på mej.
 
 

did you feel like a man when you push'd me around?

jag vet att det är svårt för dej att förstå och det är ännu svårare för mej att förklara.
när jag får flashbacks så bara allting slår mej, det är som om någon kastar en hink med iskallt vatten över mej.
jag känner allt som det var då för några sekunder.
det luktar likadant, allt gör lika ont, allt ser likadant ut, och det låter precis som då.
och det lilla kan förstöra en hel dag för mej.. 
 
att hamna exakt i den situatationen igen bryter ner mej till botten.
att komma ihåg varenda detalj av det jag jobbar så hårt i så många år på att förtränga och gå vidare ifrån.
och för några minuter så känner jag mej lika nedbruten då, lika lite värd och lika äcklig som då.
 
det är inte så lätt att stänga av när allt du hör är någon som skriker på dej.
det är inte så jävla lätt att tänka på nått annat när allt du kan tänka på är hur rädd du var.
det är inte så enkelt att försöka sova när allt du ser när du blundar är någon som spöar skiten ur dej.
 
jag önskar för allt i hela värlen att jag kunde sluta älta allt.
men när såna här saker dyker upp så känns det som att allt hände igår och inte för flera år sedan.
 
 

so in love with you

Somethin' in your eyes, makes me wanna lose myself
Makes me wanna lose myself, in your arms
There's somethin' in your voice, makes my heart beat fast
Hope this feeling lasts, the rest of my life

If you knew how lonely my life has been
And how long I've been so alone
And if you knew how I wanted someone to come along
And change my life the way you've done

It feels like home to me, it feels like home to me
It feels like I'm all the way back where I come from
It feels like home to me, it feels like home to me
It feels like I'm all the way back where I belong

A window breaks, down a long, dark street
And a siren wails in the night
But I'm alright, 'cause I have you here with me
And I can almost see, through the dark there is light

Well, if you knew how much this moment means to me
And how long I've waited for your touch
And if you knew how happy you are making me
I never thought that I'd love anyone so much

It feels like home to me, it feels like home to me
It feels like I'm all the way the back where I come from
It feels like home to me, it feels like home to me
It feels like I'm all the way back where I belong
It feels like I'm all the way back where I belong
 

happy birthday love of my life

hur kan man älska en annan levande varelse såhär mycket?
4 år sedan jag såg det dära nyfödda skrynklet för första gången och mitt hjärta smälte på en gång.
Grattis på födelsedagen, mamma älskar dej!
 
 

Tidigare inlägg Nyare inlägg