step one you say we need to talk, you say sit down its just a talk.

trygghet.
trygghet är alltid en faktor i mitt liv som inte riktigt funnits där.
den enda tryggheten jag haft är den till mina få nära vänner.
jag har växt upp i en stabil kärnfamilj utan några problem.
alltid åkt utomlands flera gånger om året.
jag visste inte ens vad socialbidrag var eller att det fanns förens jag var 14 år.
ett sånt dära perfekt liv på landet.
min mamma är en otroligt trygg person i sig själv.
hon kan vara lite hetsig och skrika lite men det vänjer man sig vid.
min pappa är alltid lugn nästan arogant och iskall men på en pappa sätt.
jag har kännt trygghet i mitt hem, men inte riktigt hos mina föräldrar.
dom gångerna jag försökte tala om nått viktigt för dom så puttades det under bordet.
psykiska problem till exempel, det var ingenting man tog upp vid matbordet direkt.
detta gjorde mej otrygg, jag kände inte att jag kunde vara ärlig mot mina föräldrar och allt blev komplicerat.
 
tryggheten hos mina nära vänner har haft en otrolig bra inverkan på mej.
jag har alltid vetat att jag kan prata med dom om allt, det roliga är att jag kan inte prata med ALLA mina vänner om ALLT utan jag kan prata med person A om problem A och med person B om problem B, jag kan inte prata med person A om problem B, det skulle hon inte förstå på samma sätt som person B förstår.
get it?
detta är ingenting jag lidit eller lider utav, det är ett val jag gjort och gör för att jag vet vilka mina vänner är och jag vet vad dom blir obekväma att prata om osv.
jag har alltid vetat vart jag har mina vänner och har alltid kunnat lita på dom om allt!
 
tryggheten i förhållanden och i mej själv däremot är en annan historia.. 
jag har aldrig varit i ett förhållande där jag kännt mej trygg och kännt "här vill jag stanna för alltid" jag har aldrig varit med någon där jag kunnat slappna av helt.
den ena värre än den andra helt enkelt.
självklart har jag kunnat känna mej lugn i vissa stunder men aldrig trygg, nej.
jag är inte heller nå vidare trygg i mej själv, jag utsätter mej själv för onödiga och dumma saker som gör mej osäker på mej själv gång på gång.
 
när jag började prata med dej så kände jag mej lugn från första början.
när vi är med varandra så känner jag mej avslappnad och ja trygg och där någonstans har det sakta börjat landa för mej att det är så här det ska vara.. 
att man ska kunna vara trygg med sin partner, vilket jag inte varit innan.
trygghet är aldrig någonting jag letat efter då jag inte vetat innan att jag behöver det.
fast nu när jag väl hittat det så inser jag hur viktigt det faktiskt är.. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback