"Ge det lite tid"
"Tiden läker alla sår"
"Det blir bättre med tiden"

Mitt hjärta är splittrat och jag har ångest högt över huvudet.
Duger jag verkligen?
Hur länge kommer jag att fortsätta såra?

Jag vill bara ha sinnesfrid.
Jag vill bara läka och må bra eller iallefall må okej.
Och ibland, då vill jag till och med dö.
Idag vill jag dö.
Nu vill jag dö.

När pojkvännen sover smyger ångesten på som mest.
Försöka gråta så tyst som möjligt för att inte väcka och oroa honom, jag har ändå inget bra svar på varför jag mår dåligt..

Måsten som kvävt mej det senaste året.
Tidspress, boende, ekonomi, relationer, destruktivitet.
Kampen om att inte falla in i gamla mönster så fort det stormar.
Att lära sig förklara och berätta om sig själv för en helt ny människa, riva murar helt enkelt.
Dålig sömn och kost under lång tid.

Kanske är det så att allt detta kom ikapp nu?
Att livet helt enkelt blev för bra, inte förtjänar jag att må bra en längre period.. Tack livspusslet, tack så himla mycket ångesthelvete, tack horpsyke.