jag kommer nog alltid vara en sån människa som hatar att fylla år.

idag har jag "firat" min 21 födelsedag med en stukad fot hemma hos mamma och pappa.

att mötas av lapp på köksbordet "Grattis!" 
vara ensam i skogen från det att man vaknar tills fem tiden.

inga presenter "du är såpass gammal så att du kan köpa dina egna"

pengar är ju alltid uppskattat, men det är ju nått speciellt med att få det där man önskat sig av mamma och pappa.

att slippa veta exakt vad det kostar och kunna säga "jag fick den av mamma och pappa" 

 

det finns kanske 10 människor i världen som jag vill ska säga grattis till mej när jag fyller år.

resten skiter jag väldigt mycket i faktiskt.

5 av dessa har sagt grattis... 

 

små skitsaker får mej att bryta ihop på golvet.

mina stesolid är slut och jag har bara ett halv taskigt vin i kylen.