Alla är inte födda in i samma värld, jag föddes in i en värld av en perfekt förortsidyll.
Bott på landet i stort hus, alltid varit omgiven av djur.
Det har alltid funnits mat i kylen och frysen.
Det har alltid varit varmt och alla lampor har alltid fungerat.
Mamma och pappa har alltid haft varsin ny fungerande bil alltid med bensin.
Jag har alltid haft ett eget rum fullt med kläder, leksaker och allt annat man kan tänkas behöva.
Vi har spenderat mycket tid utomlands på olika resor och upplevelser.
När jag och min bror var små så jobbade mina föräldrar i skift, så det var alltid någon hemma.
Jag har aldrig sett min mamma berusad och gångerna jag sett min pappa full kan jag räkna på fingrarna.
Jag har alltid fått det jag behövt och det har alltid funnits pengar hemma för mej och min bror att använda.
Jag har alltid haft en mobiltelefon att ringa och smsa ifrån.
Jag är uppväxt med ett bankomatkort som aldrig varit tomt tack vare min mamma och pappa.
Jag har alltid varit den i umgänget som haft pengar, jag har aldrig någonsin talat högt om det.
Jag är uppväxt med två hårt arbetande föräldrar, båda två är civilingenjörer på en stor framgångsrik industri.
Trots det så skämdes jag när jag var yngre, många utav mina vänner hade inte det ens i närheten av så bra.

Jag har vänner som vuxit upp i en lägenhet utan eget rum.
Dom har aldrig haft råd att gå i fotboll eller åka på ridläger.
Dom har aldrig haft en egen hund.
och i deras kyl har det endast funnits ett fåtal saker att äta.
Lamporna har inte alltid gått att tända och det har inte alltid varit tillräckligt varmt.
Deras föräldrar har inte haft en bil eller pengar till bensin.
Dom hade aldrig dom senaste leksakerna eller fick åka på semester utomlands.
Flera av dom har aldrig haft sina föräldrar hemma, dom har varit tvungna att jobba dygnet runt för att få livet att gå runt.
Många av mina vänners föräldrar har inte jobbat allt pga arbetslöshet eller sjukskrivning.
Det finns många som ser sina föräldrar alkoholiserade varje dag, det har vart standard att vara 10 år gammal och torka gammalt vin från golvet och slänga pappas ölburkar.
För flera så har veckopeng eller få sitt barnbidrag inte ens varit på tal.
Att ha ett bakomatkort som iprincip fyllde på sig själv var en dröm.

Ändå hörde man aldrig dom vännerna gnälla?
Och än idag har jag kvar dom vännerna och på något sätt trots två uppväxter som är som svart och vitt så står vi här idag och lever nästan identiska liv.

När jag var yngre så kunde jag skämmas över när jag kom nyss 15 år fyllda på en fabriksny svindyr moped till skolan.
Jag kunde känna mej dum över min nya telefon som jag hade fått utan att betala en krona eller fylla år.
Jag kunde skämmas när någon frågade mej vart jag hade köpt min jacka och mina skor och vad dom kostade.
Ibland kunde det till och med hända att jag ljög, för att slippa få höra hur "bortskämd" man var.
För att slippa bli kallad för rikemansunge och uttittad i skolan.

Om det är någonting jag är tacksam för här i livet så är det mina föräldrar.
Jag är så otroligt lyckligt lottad och det är jag mycket väl medveten om.