Den rätta, när det verkligen känns perfekt.
När jag är halv utan honom och hel med honom.
När varenda beröring från honom får allt att stanna.
När hans ord är allt som hörs och får tyst på allt annat omkring.

Helt plötsligt som att allt innan detta varit ett skämt, som att jag nu vet hur det ska kännas på riktigt.

Jag vet att jag är dålig på att säga det till dej, förhoppningsvis så har du redan lärt dej att det här är mitt sätt att säga precis vad jag känner utan att jag börjar stamma och rodna.

den känslan vill jag ha...