Det var inte lätt att vara stark i stenungsund.

Vet du hur det känns att aldrig passa in?
Att alltid undra varför man är annorlunda?
Vet du hur man mår när ingen sträcker ut sin hand?
När allt du får är ondska när du som mest behöver lite godhet. 

Hela min skolgång var ett helvete, det är inte förens nu jag vågat acceptera det.
visst jag hade vänner jag kunde sitta bredvid i klassrummet och jag oftast någon att vara med på rasterna och ofta någon att följa med hem också, men ibland behövs mer.

I grundskolan mellan årskurs 3 till 6 fick jag gå i en speciell grupp som kallades för Oasen, det var ett rum med stödlärare som skulle ge extra stöd.
enligt skolledningen hade jag "en latmask i ryggen och myror i benen" 
Hade jag gått i skola idag hade dom stämplat mej med ADD på plats.
Inne på denna oasen försökte dom praktiskt taget få mej att passa in, metoderna dom använde var inte okej...

Du skriker inte åt en 9 årig flicka bara för att hon håller "fel" grepp på pennan.
Du rycker inte i stolen, smäller i bordet eller nyper henne i armen för att få henne att vakna när hon dagdrömmer.
Du hotar inte med att hon inte ska få rast om hon inte slutför uppgiften.
Du hotar inte med att hon inte ska få äta lunch om hon inte läser färdigt sidan.
Du hotar absolut inte med att hon inte ska få gå hem när skolan slutar bara för att hon inte hunnit färdigt med talen i kapitlet eller klarat provet.

Oasen blev anledning till varför jag inte ville gå till skolan, det blev anledningen till varför jag var "sjuk" när mamma väckte mej på morgonen.

Oasen var också anledningen till varför jag blev utfrusen i min klass.
Jag var konstig som gick där inne.
Dom i min klass sa att det var fel på mej, jag var ett "dampbarn" enligt majoriteten i min klass.
Jag fick inte sitta vart jag ville eller arbeta med vem som helst.
Fick inte leka vad jag ville på rasten och fick inte sitta vid samma bord i matsalen "det är fullt."
"Platsen är paxad."

Att ständigt bli utfrusen och bortvald gjorde att jag inte heller ville vara med på gympan för då blev man tvångsgrupperad med dom man inte "fick vara med" eller så blev man vald sist. 

Friheten skulle bli när jag skulle börja på högstadiet.
Ny klass.
Ny skola.
Nya vänner.
Att börja i ett högstadie som är ganska litet hade sina nackdelar, det spred sig snabbt att jag var konstig.
Inte nog med att jag var konstig så gjorde jag annorlunda val i hur jag såg ut, mitt hår var svart och rött och kläderna oftast mörka tillsammans med mycket smink gjorde att jag kallades för "emo" 
Något som verkligen inte klingade fint i mitten av 2000 talet. 

När jag gick i sjunde klass var jag 158 cm lång och vägde 65 kg och hade 80D i bh storlek.
Jag har alltid haft en timglas formad figur.
Jag gömde ständigt min kropp i stora och långa tröjor för att slippa visa mej.
Som tack för att jag inte gick i tajta tröjor blev jag kallad fet.

Vet ni hur ont det gör att få höra att man är FET varje dag under flera års tid? 
att man är äcklig för att man är tjock? 
När man har ett normalt BMI och en sund figur? 
Tyvärr tog jag åt mej lite för mycket av vad folk sa.

När jag var 14 år satt jag på golvet i mitt rum och försökte med en tapetkniv skära loss fett från mina lår ihop om att bli smalare.
För att dom sa att jag var fet.
Samma år började jag svälta mej för att bli smalare.
För att dom sa att jag var fet.
samma år blev jag tvingad till barn och ungdomspsykiatrin, för att jag mådde såpass dåligt pågrund utav vad dom sa till mej och om mej. 

På min skola gick även flera rykten om mej.
Ett utav dessa var att jag var en hora.
Jag blev kallad hora, och att jag hade haft sex med flera hundra personer. 
Detta ryktet började för att jag nyss 14
år fyllda hade haft sex med en kille i samma stad.
En kille som också umgicks mycket med ett gäng som verkligen inte tyckte om mej.
En äldre kille jag umgicks med på fritidsgården som jag trodde var min vän.

Ja, vi hade sex.

Han ville att jag skulle komma hem till honom för att kolla på film en dag efter skolan. 
Jag ville kolla på film.
Han ville ha sex med mej.
Jag sa nej. 
Jag grät.
Han höll för min mun och sa att jag skulle vara tyst annars skulle hans föräldrar höra. 
Han höll fast min händer och sa åt mej vad jag skulle göra annars skulle han "göra mitt liv till ett helvete"
Jag upp repade nej, sluta och snälla flera gånger.
När han var färdig så tog jag på mej och åkte hem.

En dag i skolan några veckor senare frågade en kille i min klass som var bra vän med honom ifall "jag hade knullat med honom"
Jag sa nej och gick, dom trodde jag gick för att jag blev generad.
Egentligen så gick jag för att jag började gråta. 

I flera månader fick jag höra hur äcklig jag var som hade legat med honom.
Jag önskar ingenting hellre i hela världen att jag hade haft mage att anmäla honom.
Men vem hade trott på mej.
Jag var ett tjockt äckligt emo som var en hora. 


När jag och min klass var på klassresa i Danmark i nian så blev jag sexuellt trakasserad av en kille i min klass.
Hela klassen badade och han tog på mej, när ingen såg.
När vi senare satt i en mindre pool så tryckte han min hand mot hans kön.
Resten utav resan gick för min del ut på att ignorera hans sms om att "Kom igen kan vi inte knulla?" Blandat med "snälla ingen behöver veta" och lite "du har ju redan knullat halva stenungsund?"
Tack ska du ha.

Under min högstadietid hade jag en pojkvän i Göteborg.
Han var sjuk.
Han var en missbrukare och mytoman.
Utöver det så var han väldigt våldsam.
Jag stod ofta ivägen för honom när han var arg.
Detta gjorde mej till slagpåse, flera gånger kom jag till skolan iprincip sönderslagen till skolan och ingen såg någonting, inget frågade någonsin vad som hade hänt.

Jag var 15 år gammal och misshandlad regelbundet av min pundare till pojkvän på kvällar och helger.
Mobbad i skolan för att jag var en hora.
Skrattad åt och retad för att jag var ett emo.
Sönder skuren på hela kroppen i hopp om att döva det på insidan.
Ständigt trött, orklös, yr och illamående pågrund utav självsvält.
Alltid rädd och otrygg pågrund utav vad folk sa om mej.
Hade regelbundet panikångestattacker och återkommande mardrömmar.
Jag var 15 år och såg självmord som enda utvägen när livet knappt hade börjat.

Allt jag hade behövt var att någon såg mej.
Att någon hjälpte mej.


Jag hatar er, allihopa.
Från djupet av mitt hjärta.
Tack för hjälpen.






Kommentarer
malin säger:

kom in på din blogg när jag sitter och slösurfar.

ville bara säga att du är jättefin och jag läser detta hemska som hänt dig och hoppas att de som gjort så mot dig brinner i helvete. låt aldrig någon trycka ner dig!

2013-11-11 | 21:09:38
Bloggadress: http://www.mmochdu.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback